Här följer en betraktelse av Sällskpet CMBs födelse av Erik Rynefors, dirigent från starten 1985 till 2007:

Hösten 1984 började en samling studenter vid Högskolan i Karlstad,vilka hade funnit nåd hos UHÄ efter år av väntan. Ödet ville att dessa skulle bli Mellanstadielärare, och att utbildningen skulle ske i Solstaden. Bland många levnadskonstnärer med rik livserfaren-het fanns även en västgöte, uppvuxen med musik i hemmet som även innefattade manskörssång.

Att börja studera vid en Högskola – Universitet förknippas med många förväntningar. Jag tog för givet att det skulle finnas en manskör på HiK. Det fanns dock inte, däremot en Blandad kör med namnet Studentsångarna, i vilken jag blev medlem omgående. Kören hade med tiden inte förnyat med nya studenter, och namnet var något missvisande. När sedan körledaren med kort varsel lämnade staden insomnade kören våren 1985.

Tanken att bilda en manskör på Högskolan fanns tidigt i min hjärna. Efter den tuffa nollningen var det i månadsskiftet oktober/november dags för noviserna att tacka sina faddrar. Till denna fest dök idén upp om att killar skulle sjunga som en överraskning. Vi (Rune Jacobsson, Jörgen Eriksson, Håkan Enyck, Torbjörn Ohlsson och undertecknad tillsammans med en fiol) samlades i en vindsvåning på Brogatan. Efter ett antal timmar så sjöngs om Vackra Flickor, En sång om skärgården samt inte minst Let me call, allt med stor sångarglädje.

En inventering gjordes samma kväll om nyrekrytering, vilket ledde till att 12 glada sångare framförde programmet någon vecka senare. Showen inleddes med att vi mimade till en inspelad övningskassett, efter att publiken fått hånskratta då bandet passande nog "krånglade", fortsatte vi "live" inför en förvånad och förtjust sittningspublik. Publikens reaktion stärkte tron på oss som sångare, och vi fortsatte att öva in nya sånger – nu med ett 20-tal sångare.

Lucia nalkades, en tradition som bjöd på ett Luciatåg lika förfriskat som delar av publiken. Texter hade bytts ut för att passa som man trodde "publikens krav", och det året tyckte någon i Studentsångarna att det kunde vara käckt med ett oväntat avbrott mitt i luciatåget:

— Manskören kan väl sjunga ett par Bellman!

Sångare är av naturen aldrig nödbedda, i vart fall inga manskörssångare. Vi förberedde Bort allt vad oro gör och Så lunka vi så småningom vilka också framfördes, dock unisont då den samlade sångarskaran vid denna sena timma, och efter allt för lång väntan, var allt för berusad. Vi lärde oss dock något av kvällen, och uttrycket "en norm" fick sitt berättigande.

Vid samma tid slutfördes kursen Kulturtraditioner, vilken vi bevistade dagtid. I den ingick en gestaltning av en tidsperiod. Jag hade hoppats på 1700-talet, men fick den mörka Medeltiden. Vid redovisningen av kursen fick jag uppslag till ett Bellmanspel till vilket det behövdes sångare, dansare, aktörer samt instrumentalister. Under jullovet kläcktes idéer och ett grundmanus växte fram. För att anknyta till spelet och till Bellman föreslogs namnet Carlstads (den gamla stavningen) Manskörs Bröder, kort och gott CMB.

Det officiella bildandet av Sällskapet CMB skedde redan den 16 januari 1985 i nedre pub på Klaraborgs Herrgård.

De fem som var med den historiska kvällen på vinden utgjorde den första styrelsen, med undertecknad som ordförande. Jörgen Eriksson, som blev kassör, utformade även Sällskapets emblem (logotyp) som har följt oss och varit en symbol genom åren. Repetitionerna hölls i musiksalen, tisdagar kl 16.30. I början av februari hölls det första officiella framträdandet, vilket skedde på Hagaborgs Kulturhus i samband ned en fest anordnad av Sylviakårens Kuhlgrupp.

I stadgarna som ej var särskilt genomarbetade från början, trycktes dock på två evenemang. Återsamling skall hållas årligen. Bröder skall med sångens hjälp hitta tillbaka till sin studieort, till kören, då man övergått i exilmedlemskap. Vi såg det som viktigt att man i Sällskapet gav plats åt nya studenter, så att inte medlemsfördelningen blev som i föregångaren Studentsångarna.

Den andra tilldragelsen var Dopet. En bekräftelse på att man är fullvärdig medlem i Sällskapet CMB, med livslångt exilmedlemsskap. Som indöpt skall man också få inbjudan till Valborg och Återsamling så länge man önskar.

Det första dopet hölls den 20 mars 1985 i musiksalen på Högskolan. Efter att styrelsen döpts in av Ceremonimästare Rune Jacobsson, döptes ytterligare ett 20-tal bröder in. En ceremoni jag varken kan eller vill skriva mer om i denna skrift.

Med dopet så var skapelsen Sällskapet CMB ett faktum, en skapelse som ständigt förnyas och förändras, men som ändå lever och lär av sin historia och dess traditioner.

Sångarhälsning

Erik Rynefors